Jag ser världen förlora sin själ om igen
Till förlorade, rädda och iskalla män
Som tror att dom vet hur man gör
när man räddar ett sjunkande skepp

Ingenmansland
Mitt i ett ingenmansland
Vi har väl gått här förut
Det finns ju ingen väg ut
Vandrar i cirklar igen
Märker att vattnet är slut
Läget blir alltmer akut
Ser ingen dörr

Om vi tar oss igenom den stormen som yr
Kommer vi säkert minnas en dåtid som flyr
När orden var makt och begär
Och där vansinnets girighet styr

Ge inte upp
Allt ordnar upp sig till slut
Bara vi ser på varann
Nyckeln är medmänsklighet
Lova mig, ge inte upp
Allt ordnar upp sig till slut
Bara vi ser på varann
Med mänsklighet

Text: Stefan Pettersson